Alla pusselbitar ser likadana ut på baksidan. Man måste vända på varje bit för att se varje enskild pusselbits unika färg och mönster. Ingen är den andra lik.

Vi människor är också olika till färg och form och ingen av oss är lik någon annan. Det finns bara ett enda exemplar av oss var och en.

Man måste vända på pusselbitarna för att se vart de ska passa in. Alla bitar har sin givna plats och det gäller att hitta den platsen.

Vi passar alla in. Och jag tror att det finns en plats som är bara din. Och min. Jag har inte läst Tomas Sjödins senaste bok, men jag tycker att titeln säger väldigt mycket. ”Den som hittar sin plats tar ingen annans.” Rätt person på rätt plats; då blir det som allra bäst och det är också då som var och en kan få komma till sin rätt med sina unika egenskaper och gåvor.

Om någon bit tappas bort blir inte pusslet fullständigt. Varje bit behövs.

Du kanske tycker att du inte passar in bland alla andra kanske färgglada ”pusselbitar”. Men just du behövs. Det finns ingen som du. Ingen annan har de egenskaper och gåvor i den kombination som du har. Och därför är du värdefull och betydelsefull.

Det går att trycka dit en pusselbit på fel plats och kanske kan den passa ganska bra där, men dels skulle den inte passa lika bra som den skulle göra på rätt plats och dessutom stämmer inte resten om en bit hamnar fel. Då är det flera pusselbitar som inte passar in.

Återigen tänker jag på Tomas Sjödins titel – ”Den som hittar sin plats tar ingen annans.” Du kanske kan passa ganska bra på en plats, men om det inte är din plats så berövar du någon annan dennes plats och du själv fungerar inte så bra som du skulle kunna göra. Och då finns det också fler som inte hittar den bästa platsen för just dem.

Pusselbitarna kan inte sätta sig själva på plats, det behövs någon som pusslar, som placerar ut dem där de ska vara.

Jag tror på något större än mig själv. Gud. Och jag tror att Han vill vara med och visa vad Han vill med ditt och mitt liv.

Ett Mystery-pussel. Kartongen visar inte vad den färdiga bilden kommer att bli. Det blir en överraskning. Och allteftersom pusslet läggs så träder en bild fram.

Livet kan överraska oss. Både i positiv och i negativ riktning. Men grejen är att vi inte vet i förväg hur livet kommer att bli. Det kommer att visa sig allteftersom.

Det här kanske kan låta alldeles för enkelt. Eller alldeles för svårt. Eller alldeles för svart eller vitt. Men jag tror att Skaparen har en mening och en plats för var och en av oss. Men det är inte alltid vi väljer att fråga Honom om var vi ska vara, var vår plats är. Han vill leda oss rätt så att vi kan få fungera på bästa sätt. Och det vill jag.